Om bara om.
Ett litet ord.
Försvinner bland lavendelfält.
Drömmer sig bort i havsgrått vemod.
Saknar inte ens sig själv.
Litegrann.
Ibland.
Inte alls.
Nakna inför varandra.
Låter stjärnorna smeka solkysst hud.
När ingen ser på.
Utom osminkad verklighet.
Fjäderlätt nästan som en bris.
Skriver poesi i sanden.
Läser dem för varandra.
Innan vågorna sköljer bort orden.
Eller var det bara ett ord?
Eller var det inte vid ett lavendelfält?
Om bara om.