Utmattande, din fixering vid frånvaro,
omedveten om den smärtsamma nuvarande verkligheten
i timmarnas enkelhet.
Du vill ingenting, ingenting förändrar dit livad
svagheten av din likgiltighet för de flesta
spännande händelse. Ler
till de torra löven med född glädje
i en massiv ström
till den tidlösa smaken av smak, utan
episka ögonblick eller, idoler för
bortom löven.
Sitter i din världs cirkulära aura
med grenarna på din stam orörliga,
du sublimerar lövens liv med en blick
smältande, de har en mjukhet av beröring
på ditt ansikte; du känner inte till sin cykliska tillvaron,
du vill bara att de ska falla och dansa ovanför
det visuella planet och ackompanjera dem i dansen,
av din kroppsliga tröghet!