Oxelns lövkrona dansar utanför köksfönstret och väggen lyser upp som på botten av en bassäng. Är det här ögonblicket ett att fånga? Är det nu jag faller i skratt? Är det här sekunden jag släpper taget om dig? Lövkronan susar till. Maten bränner vid på spisen. Någonstans somnar en humla lugnt. Glaset spricker i kanten när jag tappar mitt grepp. Ljuset spelar spratt. Vart och ett för sig, var och en i sitt. Det är vad det är. Fullt eller tomt. Om jag dricker nu kommer mina läppar blöda.