Att löpa långt och länge, kors och tvärs,
har haft betydelse på livets slinga.
Åtminstone har vanan med att springa
satt sina avtryck på min skrivna vers.

Att hålla andningen på rätt nivå,
att hålla kroppen rätt med rytm i steget,
det speciella, det som är mitt eget,
har blivit versens uttryck likaså.

Jag springer inte längre någon runda
varenda dag på nån halvannan mil.
Min kondition är ändå någorlunda

och versen håller sammalunda stil.
I loppet, under himlens blå rotunda,
är steget stadigt och min vers stabil.