Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett hastigt första utkast


de kvarlämnade I








i den kraschade rymdstationen på fältet, dina stelfrusna händer ovanför elden, och vi såg på bilderna i boken, den gamla boken från ett annat århundrade som vi hittat bland rasmassorna, deras tid som avtecknade sig framför oss som en hägring, en dröm, en blåskimrande oas i rymden, människorna i historieböckerna, som var skuggor, fragment, en serie fotografier av en sydamerikansk regnskog, dess färger som lyste extatiskt på sidorna, hur det var en uråldrighet, en spökskog, något diffust som en gång hade växt på jorden, ett svunnet rum som sjöd av liv och rörelse, öppnande upp sig framför oss som ett gudomligt leende i natten, de hade varuhus på den tiden, de hade affärer som de kunde gå in i och handla i när de ville, hur mycket som helst, de kunde fylla kundvagn efter kundvagn med mat, med kött, med fisk, men frukt, spöken från annan tid som hade ristat in sina absurda hieroglyfer ovanför graven de lämnat efter sig, över den jord som som var stilla som en likkista, de som hade dansat fram över jorden, över kalhygge efter kalhygge med en ciggar i munnen och en vinstkalkyl i handen, du värmde dina händer över elden, såg med dina hungriga ögon över bebyggelsen, sönderfallet, den svartnade himlen som stank av rök och aska, den böljande tystnaden som aldrig bottnade i någonting, fragment av ljus som inte var ljus, vindar som bar på sjukdom och bortfall, strålning, fåglarna sedan länge försvunna, brunnarna sedan länge otjänliga, din morbror som hade fått blodcancer när han var 44 år, som hade jobbat på en av proteingårdarna på landsbygden där han odlade proteinrika larver i drivhusen, som de omvandlade till pellets att distribueras vid matransonerna, tiden när sötvattnet tillhörde eliten, när rättigheten att skaffa barn avgjordes av ett statligt lotteri, när fosterskador snarare var regel än undantag, du bläddrade i historieboken med de röda pärmarna, såg hur skuggorna av en svunnen tid rann ut där vi satt, de som åt av haven, de som åt av skogarna - skog var ett vackert ord, hur de framstod som en procession av sömngångaraktiga barn som alla bar ögonbindel, som gick med famnen full av skog och hav mot randen av avgrund, som gick med famnen full av jord och atmosfär mot randen av en vulkan, de som sov sig igenom sekler av oviss försakelse, som dyrkade det oändliga överflödet, det gränslösa överflödet i den bästa av världar, jag minns när vi var små och besökte naturhistoriska museet, hur det luktade i rummet där skelettet från den sista blåvalen hängde, eller rummet där delfinerna som var gjorda av vax såg leendes upp mot himlen som var målad i taket, vi satt med boken i händerna, i den gamla rymdstationen som fallit ner, tillbaka till jorden, vi satt där framför elden och längtade till den andra tiden, det stora överflödet, till kundvagnar fyllda med mat, till restauranger, till stränder med palmer och kristallklart vatten, vi talade nätterna igenom om allt de åt, att de kunde äta vad de ville, när de ville, hur mycket de ville, vi drömde om det stora överflödets tid, de sovande barnen som fanns på botten av allt, de blinda skuggorna som föll ut ur historieböckerna, som ihärdigt spann sina efemära slöjor över världen, en väv av föreställningar som var lika flyktiga som dimman över vattenbrynet i gryningen, i historieböckerna syns regnskogarna som stod i brand av skälvande färger, en dröm som sjöd av liv och rörelse, en hägring, en surrealistisk målning av Dalí som flöt ut med regnvattnet, vi äter våra proteinlarver och värmer våra händer i elden, allt är lika hieroglyfiskt som det är obevekligt, dikten omfamnar något annat, ett annat språk, ett annat paradigm, och vi förflyter, fortskrider framåt, när solen reser sig över proteinfarmarna, den sista dikten, det sista pergamentet, aska och rök från de nedbrunna städerna, världar som blir till böcker, som blir till gamla fotografier, monument, minnen, när solen slutligen höjer sig över tystnaden, och inga dikter och inga steg, och inga röster hörs, när cyanobakterierna har börjat göra anteckningar i marginalen, cyanobakteriernas slöjlika skriftväv vid stränderna, när solen slutligen stiger upp över tystnaden och försätter himlavalvet i brand..,












Prosa av Androiden VIP
Läst 85 gånger
Publicerad 2022-08-17 19:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP