Jag är manisk,
jag drunknar i mina tankar.

Ekot av mitt bankande i mitt egna fängelse vill aldrig tystas ner,
jag är en fri man fången i mig själv.

Talar till mina väggar och darrar,
ensamheten kväver mig,
kalla mig dum, deli eller manyak,
notiserna är blockerade,
telefonen slutar upp i asfalt.

Håller mig vaken för att inte sova,
men vägrar vara vaken för att slippa plågan.

Söker ständiga svar för min plåga,
vill jag offra min stolthet,
eller bevara den och gå hand i hand med odågan.

Sagt det tidigare,
samma spår sen barnsben.

Vuxen man i för små skor,
hur mycket jag än växer,
förblir skorna små.