"Emellertid", som August Strindberg skrev
och föredrog att komplicera saken
med hjälp av den adverbiella haken
i sina spel, romaner, dikter, brev.

"Emellertid" ger eftertänksamhet,
alternativet till det uppenbara,
det evidenta, snusförnuftigt klara,
till det man tror men inte riktigt vet.

Terzinens omkastning och anarki,
förväntas här i slutet av sonetten
med samma strindbergska peripeti´.

Emellertid, jag trotsar etiketten
och tar mig härmed egensinnigt rätten
att i adverbets "dock" ge tusan i!