Det finns väl ingen elefant i rummet?
då resonerar du/ni alldeles för konkret vilket jag med utgångspunkt i den litterärt begåvade publiken som ni ju utgör har ni förstått att naturligtvis finns ingen fysisk elefant i rummet vilket till och med jag förstått men oaktat det är elefanter i rummet helt omistliga för maktens skull. (det blev en väldigt tillkrånglad meningsbyggnad det där) Jag förstår den inte själv om det kan vara till någon glädje? Fast själva ämnet är lite för allvarligt för denna typ av nonsens
Kanske har ni hört reportern säga att x har gått till hårt angrepp mot y UTAN ATT SÄGA HANS NAMN. och här har vi roten till det hela; just som x inte säger motståndarens namn får han publiken att ändå ha hans namn i tankarna. Det är i själva verket ett ytterst raffinerat sätt att vända publikens uppmärksamhet i en viss planerad riktning den visuella motsvarigheten är den skicklige trollkarlen som lyckas fånga sin publiks uppmärksamhet just som han fingerfärdigt gömmer undan bollen eller vad det kan vara frågan om
Men hur som helst en elefant i rummet har vi alla glädje av det gäller bara att hålla denne osynlige gäst i herrans tukt och förmaning så kan han bli din förtjänstfulle vän
Och alas även om jag hela livet haft ett intresse för språk har jag inte på långa vägar lyckats domptera min elefant i rummet för detta krävs genialitet