Tog en tur ut till det ställe där jag är uppväxt. Fälten bredde ut sig när jag kom rullandes på min cykel; ut ur skogen och in i det fria.
Det var en underbar himmel; vacker och ståtlig. Bortom molnen lurar det okända -- det verkligt okända.
Jag såg ett rådjur. Det vände sig om och blickade mig, och jag blickade tillbaka, som vi brukar göra.
Känslorna vallade upp inom mig. Tårar i ögonlocken. Jag var osäker om jag skulle låta dem komma fram, men känslan var där.

Jag vill förmedla en känsla. Det är en känsla av vemod. Jag ser det här öppna och fina men, men det är fasansfulla grejer som pågår. Jag är kluven.