Alla poem har sitt fokus i formen.
Formen är dikternas infrastruktur.
Formen bör vara den härskande normen
i poetikens nomenklatur.
För att en mening skall vara poetisk,
fordras en form som gör texten estetisk.

Tankar och tycken blir snart triviala.
Känslornas eldar har redan förbränts.
Dikternas innehåll blir fort banala,
eftersom länge de vridits och vänts.
För att få frakta ett budskaps bagage,
fordras en form som ett fint emballage.

Formen kan vara helt fri eller bunden
bara den passar till textens tendens,
bara den gräver sin mening från grunden,
bara den lyfter poemets essens.
Dikten har formen som yttersta mening.
Formen är vitsen i deras förening.