Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

23 augusti

tystnaden är högljuddare än någonsin
på altanen
när aklejans frökapslar gungar
och jag inte hör mina andetag
tänk om världen kunde hålla andan
bara en hundradels sekund
då skulle alla förstå vad vi håller på med
att vi alla är
en organism
som blöder under huden
världen är väldigt sank och svårforcerad

så går jag och duschar
medan vattnet silar och mitt ansikte blir som ett vattenfall
säger jag:
- Dom är där, jag är här!
så tar jag på min mage, mina bröst, kinder, mitt huvud
klappar och konstaterar var jag är
det är så lätt att få alla andra där inuti
svårare att få in mig själv
smärtsamt att sväva utanpå
efteråt lägger jag mig på sängen
låter underarmen vila mot ögonen
det är så skönt med mörkret
och jag undrar:
- Ska man vara rädd för Gud?







Fri vers av Anya VIP
Läst 136 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2022-08-23 14:47



Bookmark and Share


  Ninananonia VIP
Skört och vackert på många sätt och vis!
2022-11-21

    © Birgitta Wäppling VIP
Berörande text.

Det var någon som sade: "jag tror inte på Gud, men jag är rädd för honom."

2022-09-20

  Eva Langrath VIP
Stark text som jag berörs av. Du beskriver så väl våndan över vad som håller på att hända med vår värld. Duschningen blir som ett försök till rening och slutmeningen så hudlöst skör. Tack.
2022-08-29

  Lehva VIP
En stark text.
Min tolkning: Att bära på oro för allt utanför tar energi. Samtidigt som jag slipper oroa mig för mig själv. Det är när jag stannar upp som jag hör mitt eget tysta skrik. Det känns som att jag rusar mot kanten.
Ja, jag är rädd för något. Kanske för Gud.
Bokmärker din text.
2022-08-29

  Eva Helene VIP
Ja, ibland undrar man vems röst man hör, för det kan surra väldeliga därinne. Och jämmerropen kan vara så påtagliga att det nog vore bra om världen kunde hålla andan bara en hundradels sekund som du skriver så att många fick en chans att besinna sig. Den är nog inte Gud man ska vara rädd för.
2022-08-28

  Blått Norrsken VIP
Stark och berörande text .
2022-08-26

  Kajan VIP
De inledande orden väcker en stark igenkänning, om det bara kunde stillna, om så bara den kortaste stund. En stor närvaro förnimmer jag i texten; hudlöst och djupt berörande.
2022-08-25

  TrollTörnTrappan VIP
Jodu, intressant hur lätt alla personer kan återfinnas "inuti" en - medan "svårare att få in mig själv" i sitt inre.

Eller menar du möjligen att få deras identitet på plats, där bakom /ihop med/ sina fasader = enklare än att förlika sig med sitt eget skal..?
2022-08-24

  Marita Ohlquist VIP
Fint förmedlat om att känna sig skör och sårbar i en orolig och kaotisk värld.

Jag är inte rädd för Gud, däremot kan jag känna rädsla för en del människors sätt att vara.
2022-08-24

  till E VIP
Också jag kapitulerar inför raden "tänk om världen kunde hålla andan". Där och då i min läsning visualiserade jag just det. Snyggt!
2022-08-24

  Respons VIP
En dikt som berör mig djupt men jag vet inte varför. Kanske måste vi som människor finna Gud i oss själva, i andningen och i våra kroppen så att vi som någorlunda hela gestalter kan möta omgivningens kaos.
2022-08-24

  Kungskobran VIP
Fantastisk dikt så innehållsrik, ”tänk om världen kunde hålla andan”
”Skall man vara rädd för Gud” eller djävulen för den delen.

2022-08-23

  Blomma-Stjärna VIP
så fint berättat! vi behöver så klart varandra, vi är till dels på grund av våra medmänniskor - men genom vår egen kropp, genom vårt hjärta; Dalai Lama lär ha satt sig på en bänk, efter en flygresa och inte låtit sig stressas av att människor väntade på honom - Han väntade på sig själv! Sedan skulle han komma!
2022-08-23
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP