när helst man plötsligt förlorat
hur redo jag än var
trodde jag
inte att klockan skulle slå sitt slag
därhelst jag befann mig blev en hemsk plats
där mitt hopp pyste ur
lämnade mig att vänta
ett väntrum
ett rum för väntan
förväntan nej
efterväntan
känslan av att ett livsögonblick
har missats
men hur kan jag ha missat något
som ju nu träffat rakt i hjärtat?
hur mycket jag än vill krama din hand
kan jag inte nå dig nu
den enda tröst jag finner,
skriet i förlusten av all kärlek som fanns kvar
vart ska jag hälla allt detta till dig jag spart
vart lägger jag alla dessa känslor vad gör jag?
sök och leta efter tron
förhoppningen att det var ditt val
komma till tals
att älskade du
med din särskilda röst
ett sista andetag
i livets spel ett sista drag,
för jag undrar så att om
snälla säg helst vad
blev du erbjuden
i din tomma sömn
en väg ur askan
eller för sakens skull
ett slut på smärtan
du inte förtjänade
mig veterligen
är smärtan kvar hos mig
för du vilar nu utan ankare
du reser i medvind mot en horisont
i soluppgång
I solnedgång
ska min saknad
kärleken jag inte längre kan ge
lystring jag inte kan skänka din röst
min hand utan din i min
skall fylla dina segel till den plats
där jag hoppas vi en gång får ses igen