kalla kårar kryper längs ryggen
när jag tänker på hur det var att leva i fångenskap

det fanns en tid då jag inte vågade andas
av rädsla för att kvävas av mina egna andetag
så rädd för att varje rörelse skulle väcka mig
ur dvalan av sällsynt vila

att trigga igång det som fick mig att fly
från det jag brukade älska mest av allt

... att leva fri