Det kommer en vindpust, den är förvånande sval.
Tyst lyfter den på gardinkanten och smyger förbi mina nakna ben
och uti hallen. En blöt kyss i knävecken och så iväg…
Äntligen är jag vaken igen.

…små spår av lust i luften.
I det här rummet har ingenting hänt sen det var vår.

Jag har sovit så länge, jag tror jag har glömt hur man andas.

En hårslinga lossnar och rör sig i draget, den skälver i ögonvrån.
En tunn tråd bara, som skälver, men jag ser den.

Såna svalkande händer har bara vinden.