Jag gav dej mina aldrig gråtna tårar

Jag sparat i en livstid

Du strök min kind och sa

att jag var alla nyanser av trasig

Jag svarade att det bara är torrheten som gör mej törstig

När Sprickorna sväljer tomheten

Jag vet det

jag ser

Sa du

Vi tittade på mitt ömsade skinn

Mina kupade händer höll fram alla tårarna

Dom aldrig gråtna

Dom aldrig förlåtna

Den torra pölen blev snart blå