Tiden tar små
plötsliga steg
genom tillvarons mysterium
jag sträcker ut mina händer
och rör vid moln av frågor
och förvirring

Att aldrig veta vad man vill
är också ett sätt att leva

Förlåt
men jag är inte
en talande människa
tystnaden är min
bästa vän

Arbetet pågår ständigt
i mitt huvud
i min kropp
sedan stannar tiden
och jag faller
i ett ingenting