Dom kommer alltid flyga bortåt
Färdas
Bärandes
Med eller utan våra Andetag
'Jag tror inte på Gud' sa jag och blåste

En trupp på uppdrag

'Jag tror på er. På att ni Bär med era mina önskningar '
Du skrattade torrt

Molnen skred sakta
Rann in i det tommaste sinnesrummet

Vi driver. Vet du det?
Alltid
Som dom
Kan vi växa genom asfalt?
Är vi så starka

Du blåste ut röken
Jag blåste ut fler önskefrön
Molnen som skira sagoväsen
En enda långsamhet mot att falla

Där bakom
Tankarna
Cellerna
Tiden
Sinande emot evinerligheten
Ska dom bära
Sedan Ska dom brista
Jag tittar förbi dej
Där borta' pekar jag
Där tog evinerligheten slut
Där dalade önskningarna ner
Såg du?
Bara aska kvar nu
Det är vad det blir
Doften kommer sitta kvar länge
I luften
I Andetagen
I Håret
Huden På fingrarna är gulnad
Av maskrosorna Som aldrig fick brista I någons önskan