Det finns en solnedgång
i kärlekens utplåning!
Du kommer fast besluten till texten,
med grammatiken i
spetsen av tungan, fortfarande brännande,
och jag är sidan...
med raka parallella linjer
till oändlighet, återspeglas i en
vit bakgrund, obefintlig.

När några bokstäver faller,
är rester av intensiteten
av strålarna, av en kraft som
funnits mitt på dagen och om
sakta bleknade.
I det soliga ögonblicket,
kan inte se tillvägagångssättet
av skuggorna och hur de gräver
slutets rötter, när de spökar
ljusstyrkan som förblindar!

Bara med solnedgången
kan du se skuggans kraft men,
Det är för sent att hålla dagen!