Mjuk, handen som täcker dig från solen,
tänder fingrarna en ljusröd.
Den där handen som känner själva ansiktet
smeker pojkens kropp, handen
som har mamman som älskar
och lida livets hårdhet, för dig!

Mjuk, den här handen som är ett vapen
och motarbetar rädsla med konst och kärlek
som lider när du lider
och gråt, när du gråter,
med samma smärta!

Närvarande, överallt som
göm det här skyddet,
i ensamheten som skrämmer, i
folkmassa som krossar och
med sötma, skydda!