Jag tittar på dig djupt in i ögonen och du ler, du vet inte om du ska fortsätta se mig i ögonen eller fall du ska titta bort, du vill så gärna, men du vågar inte, och så sänker du blicken, men sen tänker du direkt jag måste titta igen och så möts våra blickar igen för en kort stund....
Hjärtat börjar slå allt fortare och hårdare du svettas, jag svettas..
Jag säger nåt, du mumlar nåt, inget fattar nåt om vad som sägs..
Vi skiljs i alla fall åt och i samma stund så tänker du, undra när jag får se honom igen och precis likadant tänkte jag, din blick har satt sig på min näthinna, kan inte släppa ditt leende, röst eller din doft som du lämnade efter dig, jag är kär allting bara bubblar inom mig och jag sprudlar av energi, nästföljande dagar är en fruktansvärd plåga, dejtar hon någon?, är hon kär i någon?
Betydde detta lika mycket för henne som för mig?
Vågar jag ta kontakt? Vågar jag säga vad hon betyder för mig?
Fan hjälp! Jag vågar inte! Kan inte! Duger inte!
Helvete också!
Vad ska jag göra? Det är du som gör mitt liv värt att leva,....
Det är du som gör så att mitt hjärta fortfarande slår...
Det är du som gör så att jag fortfarande andas.....
Jag kan likaväl sluta att andas, eller i vart fall sluta att älska....
*suck*