Lägger in lite gammalt, i väntan på nytt.
Skrivkrampen from hell beträffande poesi.
Dansa med björnar
Jag dansade med björnarna inatt.
Jag blundade och stängde av dig.
I stugan brann fortfarande ljusen.
Du sov djupt därinne. Berusande
overklig lämnade jag dig. Sovande.
Sedan lockade jag på björnarna.
Man måste sjunga i låga toner.
inte pressa fram ljud. Inte stressa.
Mina stämband älskar denna sång.
Det är många som inte vågar falla.
Men jag brukar hämta toner ur
ställen som ingen sett. I mig alltså.
Så dansade jag med björnarna.
För att orka gå vidare. Efter elden
och dess olyckliga framfart.
Elden ja:
Det tar tre och en halv minut för en
liten timmerstuga att sättas i lågor.
Det tar ett tyst vansinne att blunda.
Tonartssänkning;
Ramar markerade tid.
Rum och plats.
Mitt ansikte bär revor.
Märken av det vi en gång var.
Spår från ögonen. Nedför kinderna.
Nej. Jag gråter inte.
Jag dansar.