Skräcken haltar fram

flanellbyxorna släpar

river upp damm där

han drar fram springer

vi småglin undan rädda

för denne mörke

man med potatisnäsa

och grovporig hy

blicken är mörk och tungsint

gången svajig stinker sprit

mumlar och grymtar

vik hädan era små löss

hytter med näven

ler i mjugg åt glåporden

som haglar bakom hans rygg

det sägs att han var

bergsprängare och senare

dynamitard i

spanska inbördeskriget

han super för att glömma

med gamla vänner

från förr ibland hettar det

till röster höjs och

nävar knyts tills bylingen

bestämt knackar på hans dörr

står det Johansson

fyllot som allla minns men

ingen lärt känna

en gång en frihetskämpe

nu hånad för sin misär

döm aldrig andra

det säger mer om dig du

kan själv hamna där

livet är en balansakt

en skabbig räv har också

sin plats på jorden

tornseglarna har lämnat

för i år dröjer

till i vår innan vi ses

igen vila i frid J!