Bild:AndLou ETT SINNE MÄRKT AV TIDEN
När jag så ynklig kvider i min oro och av en rädsla väcks ett inre hat jag kan se helt bisarra syner från ett liv så oerhört banalt
nu står jag ensam mitt i livet likt en individ som ingen ser dessa tvivel kommer från en tid där alla begären blev allt fler
de mörka molnen tynger nu min sky det kalla regnet strilar ständigt ner med ett sinne märkt av tiden som enbart misströstan mig ger
jag är så förblindad av mitt inre och lika förljuget är mitt jag när min hjärna färdas genom tiden ser jag mig själv som feg och svag
innan mitt timglas nu har runnit ut ska jag då se på livet som en lek för ut ur mörkret svävar själen som ett surrogat av alla svek
jag har ständigt vacklat i min tro och har fallit redlös mången gång ändå vill jag förlikas med mig själv till dessa toner av min egen klagosång
Copyright © AndLou
Bunden vers
(Rim)
av
AndLou
Läst 188 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2022-08-31 12:16
|
Nästa text
Föregående AndLou |