En svart sol sjunker från ovan
Den sjunkar, rasar, faller mot dig och
med sig har den natten, kylan, regnet.
Natten du inte kan sova, kylan som biter
regnet som lämnar rester: ett kletigt äckel
som fastnar under dina skor, på dina
kläder, inne - djupt inne - i dina ben.

Du duschar, du tvättar, du skrapar
och du tror du får bort det men stanken
vilar, stannar kvar, en påminnelse om att
kletet aldrig försvann, en påminnelse
om att du aldrig egentligen blev ren.
Trots att den svarta solen rasat så länge nu
så är den fortfarande så väldigt högt upp,
trots att den är så högt upp så är den
fortfarande alldeles för nära, trots att
den är för nära så kommer den, närmare.