Det var inte förrens på ålderns höst
Som vi såg dansen
Av den blekt malva färgade dimman på älven

Som vi andades in jordens landskap av fårade vågor över jorden i kapucin-brunt
Och bevarade värmen av det sista solglittret på den krusade vattenytan

I tystnaden följde vi tranorna I flykt
Dom vi aldrig hann räkna
Bort mot horisonten

Den morgonen vi vaknade och såg att ögonen tappat färg, bleknat till en svagare duv-blå

I det förgängliga landskapets själ
Där fårorna växer livet mot sitt eget slut

Tiden hade gjort ditt hår likt spunnet socker i gråsparvsknäck
Och vi såg hur det frasades till stjärnstoff likson smörblommorna vi torkat i köket

Fälten av karmosinröda valmo
Sommarens flirtiga kyss
Svajade inte mer
Av jord är du kommen Av jord skall du åter varda

Det var inte förrens på ålderns-höst Som vi förstod att se skiftningarna
Nyansernas toner i samstämmig melodi
Där luften växt mättad
I årstidens fuktade färger

I väntan

Barnfötterna prasslande över det frasiga marktäcket av löv
Ur termosen ångar chokladen

Det var skörde-tid
Och våra hjärtan var till bredden fyllda

#höstanvinden