Det var en hemsk men utvecklande sommar, 2022
lärde mig att krypa, stapla och sen gå
målade läpparna röda för någon som aldrig kollade åt mitt håll ändå
som att förblöda på någons vita spetstrikå
det var inte värt mödan, att bära min skam utanpå.

såg månaderna gå,
juni, juli augusti
satt på tunnelbanan mot Mörby centrum
en spårvagn mitt i dödens väntrum
mitt bekräftelsebehov gick mig upp till nacken
fast i den förbannade myrstacken

mitt läppstift på din stålhätta
en oskriven historia som inte får berättas
som att jag behövde kastas ned för att hämta något, en förlorad skatt, från kraterns botten
men det är underförstått, ni hinner inte ifatt mig innan jag återigen tar mig upp till toppen.