det tidigare så av sol uttorkade landskapet

präglas nu av fuktig dimma och dis

men den himmelsblå färgen i dina ögon

fyller ännu mitt hjärta med lite värme

till mitt sargade höstliga sinnes förundran

när sommarens fröjd nu tappar sina löv

när sjö och hav byter till mörkare färger

likt daggen övergår även mina tårar till frost

en plogformad plågsam flock av tankar

flög mig just förbi där på hösthimlen

detta till de minnen som skapat mina rädslor

rädslorna som nu kommer till mig varje höst

men så i skymningen går jag ändå där

nedför den slingrande stigen genom skogen

jag ser de svagt fladdrande eldarna

doften av förfall förför min egen vilja

begäret som så länge bott i min hjärna

gör att jag inte kan se någon framtid

jag känner hur hösten tränger in mig i ett hörn

där jag sitter kvar ensam …med våra minnen

Copyright © AndLou