Jag går vilsen
mot okänt mål
i den ljuva landsbygden
ängars stigande längtan
mot ljus
och regnet som gråter
över mina axlar

Minnena bär jag
i en sliten ryggsäck
lugnet, friden åser jag
ensamhetens tysta lugn
bland upptrampad stig
i sköna gröna

Jag och livet vandrar
sida vid sida
Tar en blomma gul
och fäster i min skjorta
fuktad av dagen

Det närmar sig en höst
med allt, som mörkas kan
Ensam jag går
det känns
som naturen mig förstår.