Han sysslade frenetiskt med att hitta stabila hållpunkter utanför sig själv, när han borde göra det inom sig själv. Hans inre värld var stängd och okänd för honom och något han ständigt flydde. Så var han alltså två personer, en inre och en yttre precis som hans föräldrar var.
Detta ledde i det långa loppet att han drabbades av en schizofren psykos, det värsta som en människa kan råka ut för. Människorna i frikyrkan var övertygade att han var besatt av en demon och han förbjöds att vistas i den på alla vis friska församlingen där bara de snälla och lydiga personerna fick vara med. Mannen blev även utkastad från den psykiatriska avdelningen Tänk positivt! eftersom han skrämde de andra patienterna med sina fullständigt urspårade domedagsprofetior.
Man ska inte hålla på att förtränga sina superextrema trauman i ett decennium förklarade hans psykolog för honom men han läste in djävulen i hennes gestalt, klädde av sig sina kläder och slog kullerbyttor över stan. Hans situation var hopplös och hans så kallade föräldrar hade emigrerat till Australien. Eftersom som han inte hade betalat hyran så blev han vräkt i samma veva som han började gå på heroin. På alla stadens härbärgen blev han portad eftersom han inte tänkte positivt.
Det blev vinter och folk spottade efter honom och han sov i skogen med en presenning över sig. I frikyrkan var alla så överlyckliga för att det gick så uruselt för honom, för det är Guds rättmätiga straff, och vi i den här välsignade församlingen är alla perfekta människor helt fria från synd, hurra hurra hurra hurra hurra!!!
Mannen mådde som en gammal sopa och han funderade på vad han skulle ta sig till. Feldiagnosticerad var han på köpet så han fick inte någon medicin mot sin monstruösa psykos. Folk på stan sparkade på och hånskrattade åt honom. Hela hans tillvaro var ett svart hål surrealistiskt och fullkomligt gränslöst. Sverige var ett hemskt ställe för folk av hans kategori. Folk hotade honom med kniv i mataffären och alla kyrkor i stan avskydde honom. Alla människor hatade honom och det var 20 minusgrader på nyårsafton och han frös ihjäl där ute i skogen och det var ju skönt för honom. Folket i frikyrkan jublade överlyckligt.