Dagens första steg
rakt ut i det okända.

Likt fritt fall,

kittlande
eggande
och
fasansfullt.

Nyfikenheten får mig att våga.
Spelar det någon roll var jag sätter fötterna?
Kommer jag idag att finna fast mark?

Kulturkrock
när själen möter verkligheten…
som en ogenomtränglig glasruta mellan mig och livet.

Genom rutan ler dagen mot mig.
Ett leende av sympati
och ironi.
Du kan vara hur påläst som helst
…ju mer desto sämre.
Försök greppa livet du…
Försök du bara - att få kontroll…
Lycka till :)

Fortsätter falla
i min egen projektion.
Låter den presenteras för mig
genom sinnenas rymd.
Den enda rymd mitt väsen kan greppa.

Vinden skapar toner i mina öron.
Tingens mönster bländar mig.
Dofternas nyanser väcker minnen.
Lidelsen värmer mitt väsen.
När jag landar får jag smaka mitt eget blod.

Finns det någon där som tar emot mig?