Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
mer än skinnet mäktar
Hey, och när du vrider in mig i ett grepp. Bjuder svanken mot en kyss. Handflatorna famlar mot den medaljongprydda tapeten. Jag tror inte jag lagt märke till den förut. Nu kom den så nära. Du kom så nära. Du kom så nära att jag bleknade. Jag sminkade mig hårdare och hårdare för att synas. Tills det bara var ett skal. Kvar. Av det jag trodde var jag. Kyss min glansiga hud en sista gång. Så ska jag aldrig be dig om något igen.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 126 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2022-09-10 11:41
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |