Ekande rop från pojke trött:
”Pappa!” – ”Pappa!”
Lillen; nyss sovande så sött
Med feberkroppen den slappa
I vars drömmar monster han mött
Från kinder ner till kudde, tårar han tappa
Orsak i rädslan som feberdrömmen fött
Älskande händer nu honom klappa
Läkande kärlek över sonen pappan bestrött
”Sch”, stillsamt åter han sover, till nästa: ”Pappa!”