Min vita varg,
septembersolen glöder
och björken går i gult,
i ditt gyllne öga
bjuds en gyllne dans
precis där älven öppnas
mot Bottenhavets vidd
går vi brinken framåt
så länge marken bär oss
ty alla skapta väsen
har sin yttre utpost,
här rostar fiskeskepp
sig in i evighet
men vi, vi rundar udden
och lämnar päronfrön
i dungen invid hamnen
för nya tiders skull
min vita varg,
jag vilar mot ditt bröst
följer dina stolta spår
mot varje höst
som ska bli vår