Ensam på stranden

 

 

 

 

När stormen mojnat åkte jag till havet

stranden var öde och tom

himmelen mörk av regntunga moln

 

gick fram och tillbaka längs vattenbrynet

sprätte med foten

bland tång och snäckskal

hittade bärnstenar, röda och gula

strandfynd

från en sedan länge svunnen tid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 176 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2022-09-12 09:39

Skriv ut
Spara som PDF

överlevaren Målande ord.... 2022-09-13

Niliboy Så fint du tecknar om en stund vid härliga havet! 2022-09-13

Kajan En ögonblicksbild med närvarokänsla, ett fint utsnitt ur en vardag där dåtiden vilar i snäckskalen . 2022-09-13

Sparvögat Så fint tanken vilar vid stranden, i bärnstenens vackra färger… 2022-09-12

Eva Helene Så vackert och vilsamt, tack! 2022-09-12

Susen En inre resa fint skildrat 2022-09-12

Blomma-Stjärna en fin bild av ett kontaktbart och levande inre samtidigt som ett generöst och spännande yttre landskap - en dikt som vittnar om inre rikedom - 2022-09-12

Öknens Ros En givande promenad. 2022-09-12

Olof Lagerhorn En mycket fint fångad och utvecklad naturscen där jag som läsare förnimmer att den speglar en inre upplevelse. 2022-09-12

Maria Sundelin Vackert om naturens minnen Kramar 2022-09-12

WyS Reflektion med egen tid! 2022-09-12