Jag tror jag är död. Allt snurrar alltid, snurr snurr runt runt.
Hur ska man veta egentligen? Känner inget. Är tom på tomhet.
Visst, jag skrattar och gråter, lever och lär, men allt sker i en abstrakt verkligen.
Det är som att jag ser på film, men samtidigt själv är huvudrollen - vad är då verkligt?

Ofta funderar jag på när jag dog. Alltså, somnade sött i evighetens evigheter.
Känns som att jag knäckt koden? Överlistat allt. Om inget är verklig är jag inget.
Visst, jag kan leva hur jag vill, vara bara sån, men ändå spelar ingenting all roll.
Jag känner saker, men det är bara löst, som en nuddning- vad är smärta?

Tror jag dog en natt bara. Allt var fejk och en dröm på morgonen.
För hur kan jag veta? Veta att jag existerar? Kanske är det hjärnceller som blöder.
Visst, jag kan fortfarande tänka, boxas och kramas, ilsknas i låtsas världen.
För ändå, hur ska jag veta?