Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

spegelvänt astrolabium

får jag stjäla en stund
fär att komma tillbaka genom
den krusade ytans öppning?
det gör mig så illa att gå här
med spegelvända omgivningar
och förvridna ansikten,
jag har så svårt att röra mig
utan att kroppen rycker mig
ur sitt egentliga sammanhang

ovädret dånar omkring mig
men regndropparna faller uppåt
och jag går baklänges
genom min baklängesvärld
och ramlar åt sidan
istället för nedåt
och inne i spegelhuset
smyger sig barnet fram
ur en till synes död vinkel,
en vrå för skadeskjutna möss,
hon rör vid min handflata
och smälter in i min kropp
och vad gör jag?

vad kan jag göra?

vad jag vet ingenting
och tumören växer sig stor,
en metastas som älskar
att döda mig för den jag är,
det är så fruktansvärt grymt
och skoningslöst

det sticker till i mitt bröst
av droger och jag andas in och ut
men vill egentligen inte leva längre
och det är som en kniv i själen
när alla jag älskat lämnat mig
i en värld av gråa himlar
och purpurröda moln,

jag vill vara där, i mitten av blixten
med ett par hörlurar fastsvetsade
på mitt huvud... somna in lilla videung,
somna in för allt du är värd




Fri vers (Fri form) av W.F. Maun (17/7 2021) VIP
Läst 32 gånger
Publicerad 2022-09-13 14:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

W.F. Maun (17/7 2021)
W.F. Maun (17/7 2021) VIP