Önskar att jag var en sjöbergsk Frida
i mitt varande i livets gång,
som i hennes visor, fast samtida
och med dagens toner i min sång!
Önskar, att jag kunde versen vrida,
lossa greppet ifrån tidens tvång
och i dikten liksom Frida glida
fridfullt hela livsseglatsen lång!

Önskar att i dagens skrål och skrammel
Fridas visa genomtränger allt,
som i den pastisch av Povel Ramel
där hon åter står i skir gestalt!
Önskar även att min egen visa
var ett ljud från gamla Vänersborg
och att Birger Sjöberg kunna prisa,
att han bodde här i Helsingborg!

Önskar friden åter finge råda
i vår del av världens hav och land,
att vår Frida åter kunde knåda
kaffebrödets deg med flitig hand!
Önskar mest att freden skulle sjunga
till gitarrens ackompanjemang
om den Frida, gamla eller unga,
som ett eko i min visas klang!