


![]() Solstrale … Där hjärtat alltid borI allt...
solskenet strilar genom lövverket en pojke kisar för att se alla bladen inom honom finns en längtan hem
skolan har börjat och lovet är slut på skolgården går han alltid ensam han tänker på sin farmors kramar
han minns hur mycket han betytt hur älskad han kände sig av alla men inte en dag går utan saknad
där hjärtat bor har en svart rot växt den tränger sig djupt in i medvetandet det släcker hopp och tänder rädslan...
pappa, vill vara hos min pappa viskar han
på en stor sten sitter han hela eftermiddagen han vill inte gå in till avlastningshemmet... han vill inte glömma sin familj all den kärleken
om han går in vet han att glömskan tar vid svart sorg har flyttat in i hjärtat det är roten svart sörjig gråt som inte vill ut det blir bara fött till ilska och hat...
men han vill inte att värmen ska försvinna han sparar ett minne där hjärtat alltid bor han ser farmor och hennes fantasi som sin väg ut ur att den svarta roten ska ta över...
han tänker på sin pappa och mamma på mormor och morfar och släkten... ... där hjärtat alltid bor...
dedikerad till mitt barnbarn Sebastian
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
![]() Läst 233 gånger och applåderad av 18 personer Publicerad 2022-09-16 08:42 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Solstrale ![]() |