Silhuetterna faller i minnet
vägen sluter sig in i fötterna,
spåren osynliggjorda

Jag hör ditt hjärta i min hand
sekunderna i löven mellan grenarna

Ack kära
flinga och löv,
solen i fågelns hals
vingarna sjunger i ditt bröst

Ack att tiden inte var nog
stenen i stjärnornas mörker

Ett stänk i det grå, kinder
kan ännu se

Årstiderna en mängd
av alla dem,
blott cirkeln sluter sig

Spåren falnar och försvinner
osynliggjord är jorden

Tystnaden är åter strängen
in i stall och kropp,

när tonen stillnar bort