Jag borrar in mig
i de sista årgångarnas kompression,
känner på ett och annat dagbökeri,
gör ljudkonst och akusmatik
på ett sammelsurium av slutverser;
kontrollerar kroppshållningen
i förbiflygande skyltfönster,
fyller febern med alvedon,
smärtan med omkostnader,
umgås hjälpligt via gränssnitten,
snyggt dragna
över själsförmögenheter och fattigdomsbevis;
aritmetik alltid det som återstår
när lull-lullet blåst åt helvete