jag anade att det var något du ville berätta

något som stod skrivet i din panna

en tydlig rynkning  mellan bestämda fåror

under loppet av sekunder

något du ville berätta

just när jag var på väg att gå

du ville följa mig någon annanstans

bara en liten stund

nu när frågorna svävar utan fäste

utan angreppssätt

och våra tankar tar situationen med den fattning

som resan kräver

då är dina ögon annanstans

men fortfarande med bilderna av oss kvar på näthinnan

så som du ville

ingenting mer

än just så

än höstanvindens smekning av mina kinder denna höst

när så många år har gått sedan du lämnade oss 

ingenting mer

än snålblåstens smekning i kastvindarna

bort mot sydväst