Går och kollar i skyltfönster och hoppas att dina ögon ska möta mina i reflektionen
att våra vägar ska korsas på en gata där det dagligen passerar miljoner
fast du hade kanske inte ens velat hälsa på mig
ifall vi möttes på mataffären, Drottninggatan eller centralstationen
jag blottar alla mina hemligheter, om alla vet kan ingen använda det emot mig, och här är manifestationen -

det var som att du gav mig feber när jag såg dig
alla vägar jag tog ledde mig till dig
vaken dygnet runt för att finna lösningen på den här ekvationen
jag frågade mina tarotkort,
bad om vägledning från högre dimensioner

jag behöver jobba på min självrespekt mer,
det är pinsamt när jag tänker tillbaka på den rena desperationen

vi båda är riktiga jävla idioter
du för att du behandlade mig som du gjorde,
och jag för att jag bara tog emot det.

Önskar att jag var mindre sårbar, mer självklar
jag slösar tid som är dyrbar
lövkronorna kommer snart dö och ersättas med nya
det är ett plågsamt tillstånd, att vara förälskad
i en romantiserad version
en glittrande illusion av en person, bara för att slippa vara ensam
ingenting tvingar mig att stå kvar och vänta
ändå känner jag mig klart begränsad.

I en parallell dimension är vi separerade, lyckliga och frälsta
det var aldrig meningen att vi skulle vara enade,
men där har vi en relation präglad av vänskap
och om du ser mig på stan där så hade du stannat och hälsat.