Det här är en saga
om en blind man
som börjat se mörkret
och som går in i en
lång och djup grotta.

Där i djupet möter han sina jättetroll
och till slut ser han draken
ligga vid det stora trädets rötter.

Han dräper draken, eldar hjärtat
och begraver det vid trädets rot.

Sedan klättrar han upp i trädet
och sätter sig i dess topp.

Vi tar det från början.

Det var en gång
en blind bölande man
som sorgset såg sig själv
med sitt inre öga.

Där var ett sår
som rann ut
i hans saga.

Detta är sagan
om den man
som började se.

Med stav i hand
gick han blind på stigen.

Från gapet
smältes ismassan till mannen
som förde sig på färden i livet
genom världen som var.

Gullveig visade
vägen åt vänster om
och delade världen i födelser.

Hon spred
världens oheder
bland bultande hjärtan;

En Nordens ormtungade Eva.

Häxans aska överlevde,
hatet slår i det brända hjärta
som svalkar mörka hålan i heta män.

Där hängde han,
där svängde han
på galgen,
upp och ner.

Runt ankeln
knöts snaran
och knoppen
såg skaran

av hemska runor
dolda i rotens
dunkla mörka sken.

Bland mörkret lockade ljuset
och hemligheterna talade sans.

Där såg han
att draken saknar gnistan
när han står med svärd i hand.

Han högg
och ormens etter
frätte bort hans forna jag,

och det ömsade besteg början
på den nya sagans kors
som inleds gungandes
i trädets topp.

Draken ligger än begravd
och gnager med likets ryck
de rötter som livnär oss
med livets ljusa rytm.