Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Iskyla

 

Mammas iskyla och hennes 17-årige son som bara kan svara med att gå in i vansinnet.
Pojken är allvarligt posttraumatisead men det är ingen som vill lägga märke till det i en sinnessjuk positivitet och optimism som luktar avgrund och undergång. Det existerar överhuvudtaget ingen kärlek och om fyra år dukar pojken under i ett psykotisk sammanbrott. Att bära sitt kors varje dag och att bli pinad, slagen och uppspikad på det är pojkens straff för någonting som han inte har gjort, i 365 dygns mörker och plåga. Döden skulle vara att starkt föredra. Hans familj är som ett slukhål av förträngning och förnekelse, ett gammaldags mentalsjukhus med elchocker och lobotomi, ett avståndstagande som skär som knivar i psyke och själ. Hela samhället är ett speedat gammaldags mentalsjukhus med läkare som är demoniska i sin självgoda maktfullkomlighet. Den som faller ur normalitetens snäva ramar får fan skylla sig själva och måste bara rycka upp sig för annars så tar doktorn i med hårdhandskarna och slår till med en chockdos neuroleptika så att patienten inte vet vad den heter. De som mår dåligt psykiskt måste straffas. Jag står på Stortorget i Örebro och skriker i en megafon och så kräks jag. Det gör jag varje lördag lunch. Poliserna är hårdhänta för jag säger ju den obehagliga sanningen till patienterna på det trevliga öppna gammalmodiga mentalsjukhuset samhället.
Det är svart och tyst i mitt huvud. Jesus Kristus är uppstånden, ja Han är sannerligen uppstånden. Mammas iskyla och jag som bara kan svara med att gå in i vansinnet.
Johann Sebastian Bach vallar sina apor ända in i London med Lotta Engberg på basfiol.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 67 gånger
Publicerad 2022-09-19 15:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP