Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kortnovell


Tidsperspektiv uppdelat i tre livsfaser

---------------------------------- Barndom ------------------------------

- När jag var ung var livet lättare, deklarerar den unga pojken blott åtta.
Svävande tankar och blick. En surrande fluga rör sig fram och tillbaka över ett flimrande lysrör i taket.
- Hur menar du nu? Frågar lärarinnan nyfiket där hon sitter på huk intill skolbänken.
- Jo, då visste jag inte om tiden, nu när jag lärt mig klockan så går tiden antingen för fort eller för långsamt.
- På vilket sätt går tiden fortare nu menar du? Lärarinnans slanka händer rättar felaktiga uträkningar.
- Jo, när jag har roligt då går tiden fort, när jag har tråkigt då går den långsamt.
- Och det var annorlunda menar du när du inte kunde klockan.
Få rätt, många kråkfötter med F.
- Ja, då var tiden lagom, att växa upp är inte kul.
Flugan i taket lämnar klassrummet via ett fönstren på glänt. Pojken tittar drömskt ut på sina bollspelande kamrater som ivrigt springer och busar så höstlöven yr.
Uppmuntrande ord,
- Snart får du spela boll med dina vänner, men först ska vi gå igenom de felaktiga svaren på matteprovet.
Lärarinnan ler och pekar med pennan på bläckfläckigt papper. Hon pratar, pojkens ögon blänger på den stora väggklockan, sekundvisaren rör på sig, minutvisaren tar ett hopp framåt ändå står tiden stilla.

--------------------------------- Medelålder------------------------------

Mannen i blåkläder suckar,
- När jag var barn var livet lättare.
Svävande tankar och blick. Dammiga takfläktar, gluggar till fönster tre meter upp från lortigt fabriksgolv. En vilsen fjäril slår sina vingar emot genomskinlig solupplyst barriär.
- Hur menar du nu? Frågar den gråhåriga arbetskamraten och skruvar på kapsyl 827.
- Jo, då visste jag att när klockan slog halv fyra då fick jag gå hem, då var skoldagen över, alltid fasta tider när jag äntligen blev fri.
- På vilket sätt är det annorlunda nu? Stela fingrar skruvar på kapsyl 905.
- Jo, nu säger arbetsschemat att vi slutar klockan fyra, men så kommer chefen och säger övertid när vi alla står uppradade framför stämpeluret.
Frihetsberövad blick söker mening med livet. Rebellisk fjäril lämnar fönstret och flyger längre in i lokalen, bevingad insekt träffar takfläkten, segnar ner och lämnar jordelivet.
- Om någon hade berättat för mig när jag var barn att det här är så livet kommer att vara, då hade jag fan i mig aldrig växt upp.
Ord följda av en djup suck.
- Nja nu går det ju inte att välja att åldras eller inte, visdomsord från gammal man med karpalttunnelsyndrom.
Tiden masar sig framåt, klockan fyra ligger bakåt i tiden, sjusnåret retas med rödsprängda ögonvitor.

------------------------------- Ålderdom -------------------------------

Äldre herre tittar på klockan men kan inte utläsa tiden, blicken är dimmig, minnet är kort.
- När jag var ung då tog jag vara på tiden, nu försvinner den bort.
- Vad sade du nu Herr Nilsson?
Kvällsmaten ställs fram på Äldreboendet Svanen.
- Att när jag var ung då...
Tanken sviktar, löses upp,
- Välling, det åt jag som barn varje kväll klockan sju.
- Ursäkta? Vad sade du Herr Nilsson jag var iväg och hämtade osten och smöret. Stressad kvällspersonal försöker finnas till för alla.
- Vad underligt, Herr Nilsson skrattar, jag minns när jag var fyra, men minns inget alls nu när jag är 88.
- Herr Nilsson är 93.
- Jaså, är jag det!
Gammal herre fortsätter att sörpla i sig sin välling.
Tiden går ej framåt, ej heller bakåt, tiden har helt slutat att existera.




Prosa (Kortnovell) av Skogsråt VIP
Läst 7 gånger
Publicerad 2022-09-20 02:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skogsråt
Skogsråt VIP