Jag står där helt ensam i septembernatten

och smakar på det kalla regnet

som faller på mitt ansikte

det blandas med tårarna på min kind

här i detta märkliga landskap

jag fortsätter helt sakta

min nattliga promenad …gatan fram

ljuden och ljuset finns alltid här

där som nu gatlyktorna skapar ljusfenomen

i den glittrande våta svarta asfalten

och som en levande och öppet virvlande

liten strid bäckfåra

rinner nu vattnet där intill trottoarkanten

på sin väg mot vägbrunnens

branta och mörka fall

detta är staden som nu får  

sin alldeles nödvändiga transfusion

av näring och vätska

så som alltid de stora haven har fått

från alla flodernas flöden

ja jag har nu på nytt återvänt från lugnet

där vid min egen strand

och saknaden är redan nästa outhärdlig

jo visst staden är ju den samma

men den är kanske ändå något lite kallare

men här och nu i den sena natten

sprids ändå ett någorlunda lugn

men visst -det är obevekligen höst nu

i såväl min själ som i mitt hjärta

men i minnet av ljuset och friskheten vid havet

-finns också hoppet …kvar

Copyright © AndLou