Den första isen
har lagt sig.
skyskraporna
över viken.

Månsken ovanför.
Sen nordpol,
himlen och universum.

Man kan gå
nedför,

på isen,
nästan höra
dom samtala,


nästan höra
dom

älska.

Nästan känna
inombords

hur dom rör sig
där ute.



På andra sidan,
där pingvinerna, där isen ligger.

En flyktig
novembersol i mitt fönster.

En radio på svag
volym,
jag hör

grannen hasa
av och an,

en kran som
droppar.
Blommor i fönster.
De behöver vatten.



Vi känner av varandras
aura,
Han, min.
Jag, hans.

Men jag tror inte
att vi någonsin har
stött på varandra.
Under alla
år
vi bott i
samma hus.

Den första isen har lagt sej.
Något kallare
för var dag
som går.


Något
mörkare.
något
tommare.
Snart faller
solen åter.