Svarta grenar faller som skalpeller
mot den vitmolniga himlen
När jag går bort från solen,
för att förenas
med skuggan framför mig

Som att någon blåste ut solen
och det är där
jag ska släcka min törst
Jagar skuggan,
som kattungar
jagar fjärilar
men inga fångade vingar
kan föra mig härifrån
Rår jag för mig själv?
Kan jag hjälpa det här?
När ljusen brinner runt min tid,
och vänder skuggor överallt?

Men i skuggan från andras känslor,
föds ingen framtid ur min värk
Trots att jag springer bort från solen,
för att fånga den skepnad
som alltid flyr mig