Där inne bor en själ
som spretar åt alla håll.
Stillsam och klok för det mesta,
men stundtals ett hetsigt troll.

Han pratar mycket om frihet,
om hur människan bör leva sitt liv.
Han tittar djupt ner i flaskan
och finner sin kraft och sitt driv.

Han säger så märkliga saker
som gränsar till galenhet.
Men i hans guldbruna ögon
ryms all världens hemlighet.

Han får mig att le och att skratta
och känna gemenskap så stor.
Han får mig att ängslas och våndas
för promillens sylvassa klor.

Jag vet att det innebär smärta,
jag vet att jag inte får ro.
Jag vet han är flyktig som vinden
men i mitt hjärta har han byggt bo.