En kub fylld med ljus
svävar
i jordskuggans mörker,
impregnerat
med insekter och sovande småfåglar,
genomströvat
av gårdskatten;
tystnaden uthälld
ur intets ymnighetshorn,
letande sig in
genom existensens vittförgrenade sprickbildningar,
vari anledningar
och kvardröjande besked
samsas
i kalla flöden,
tills handen, på armlängds avstånd,
avväpnar läslampan
och anförtror världen
åt svärtans osynliga plötslighet,
läskpapperstätt
kring hudkostymens kutana kringgärde